Mitt vårt mirakel
sommaren 2009-06-13 fick jag veta att jag väntade barn. Blev väldigt överraskad, orolig, rädd och glad allt på en gång det hade länge varit min dröm att bli mamma, men nu när det verkligen hände blev jag total nollstäld. Jag glädje mig till att jag skulle få en bebis och var väldigt lycklig. Men förstod inte riktigt hur det kunde komma sig hur kunde jag vara gravid hade ju haft mens fast bara två dagar och jag gick ju på p- piller men de e ju klart hade alltid svårt att komma ihåg dem. Dessutom på sommaren innan det så hade jag haft en infektion i underlivet och då sa gynekologen att jag samlade på äggen och att jag kunde nog inte bli gravid utan hjälp det såra mig anledningen trodde de berode på min övervikt men de hade fel jag blev ju gravid trotts allt trotts vad de sa alla tankar far i huvudet på mig.
Ringde pappan till barnet och berättade nyheten viste knappt hur!
När jag ringde och han svara kunde bara jag få fram grattis du ska bli pappa han blev så glad han skrek ut det över torget där han stod. Han var jätte lycklig och han sa att allt kommer att gå bra. Jag var lite orolig och viste inte hur jag skulle berätta det för mamma så han sa att det gör vi när jag kommer..
Hade många tankar kring barnet vem är det som ligger inne i min mage och växer. Vem kommer den likna? kommer det att gå bra? Många gånger var jag orolig att förlora barnet men när jag började må illa och spy så lugnade dem tankarna ner sig lite och hennes pappas stöd var otroligt under den tiden..
Han var lycklig och varje dag som han ringde fråga han hur det var med oss.
Han bad mig ta en bild på min mage så det gjorde jag sa åt han att det syns nog inte än.
Men vist syntes det en liten kula fans där...
Bara några dagar efter att jag tagit denna bild kom han till mig och bodde med mig vi åkte hem till mamma min och skulle berätta om att vi vänta barn och att hon skulle bli mormor var jätte nervös och viste knappt vad jag skulle säga. Skulle på ultraljd den dagen och ville att mamma skulle veta innan och från mig. Min bästa vän Linda viste om min graviditet jag anförtode henne allt eftersom jag inte viste vem jag skulle vända mig till detta var min dröm ju att bli mamma och den hade slåt in trotts att man hade fått veta att man nog aldrig skulle kunna bli med barn på egen hand... Linda stötta mig och var där hela tiden för mig och det kändes jätte bra tror till och med att hon var gladare än jag var. Linda väntade också barn sitt andra som föddes i juli det året. Och hon och jag var glada för att vi skulle vara mamma lediga samtidigt =0)..
Okej tillbaka till när jag berätta för mamma vi satt ute och jag tog mod till mig var jätte nervös och berätta att jag vänta barn hennes svar var ju inte precis som jag hade önskat att det skulle vara men hon var blev ju överraskad.
Och hon hade anat det eftersom det hade synts då vi hade varit på å-hus beach handboll och min syster hade då frågat mamma om jag var med barn. Och mamma hade sagt att hon inte trodde det men att det fans tecken på det.
ha ha inte den bästa bilden men detta är i å-hus..
Blev lite ledsen av mammas svar men men som sagt hon var ju överraskad. Vi kom igen sen på kvällen och visa en bild på hennes barnbarn och då var hon lite gladare...
datomen på bilden är inte rätt eftersom jag tog bilden med min kamera någon vecka efter ultraljudet. Man gjorde två ultraljud på mig för att se om h*n växte som h*n skulle då viste vi inte vad det skulle bli och hon som gjorde ultraljudsundersökningen på mig var inte säker. Mario ville veta och igentligen ville inte jag det men jag blev för nyfiken så tur att hon inte var säker på vad det skulle bli men hon sa jag tror att det är en flicka. Precis det som jag hela tiden hade trott och känd på mig att det var dessutom var det bara drömmar om en tjej som jag hade när jag sov. Fast oftast hade man mardrömmar och dem var inte alls roliga vakna många nätter ut av dem. Som tur var så hade jag Mario vid min sida som ofta märkte innan jag vakna att jag hade en otäck dröm så han la om sin arm om mig och viska jag är här det är ingen fara det är bara en dröm. Det gjorde att jag somna om snabbare och rädslan man fick försvan. Han fick mig verkligen att känna mig trygg...
Vi åkte till tysklan någon gång i slutet av juli och hälsa på marios kusin och hans fru. Mario hade ju berättat sitt glädjebesked för dem och de ville så gärna att vi kom och hälsa på. Bilden är tagen på ett av judelägrena helt fantastikt och läskigt att se man kunde känna kylan och otäckheten som en gång funnits där som om de inte kunnat finna ro riktigt.
Det var skönt att komma hemifrån ett tag och komma på andra tankar hade det inte så lätt just då. Dessutom var det kul att träffa dem igen. Och det var skönt att ha mario verkligen fanns där för mig.
I tyskland så handlade vi vår barnvagn vilket gjorde det mer verkligt att jag skulle bli mamma.
Hemma igen efter en vecka i tysklan vädret var på topp bebisen i magen sparka för fullt där inne. Hade många tankar i huvudet vem är den lilla personen i min mage vad ska hon få för namn. Kommer jag veta när det är dags ? Hur kommer det att kännas ? Längtar så att få träffa min bebis... Det var många tankar som far i ens huvud och man viste inte riktigt hur man skulle hantera alla dessa tankar. Tankarna kring barnet när den födds fans där och tänk om hon inte klara det rädslan för det fanns i mina tankar drömde så hemska drömmar ibland kändes det väldigt verkliget men det var ju inte det... Och under sen sommaren skaffa vi oss barnsängen till vår bebis. Och hennes pappa gjorde vid den satte upp den och bädda den så då var det bara att vänta på att bebisen skulle komma
.
I oktober den 25 åkte hennes pappa till sitt hemland för att vara med sin familj där medans jag åkte till kap verde. Jag åkte den 27 oktober dit var nervös hur det skulle gå då jag var i vecka 30 så det var på gränsen till hur länge man fick åka. Resan var en födelsedags present till mig från min familj eftersom jag fylde 25 år.
Fick en underbar fin baby body av mamma och mina syskon och Calle Emilias sambo den var jätte sött. Bestämde mig att det var den bebisen skulle ha på sig när hon föddes.
När vi kom hem var det natten mellan 3 och 4 november och Mario hade sagt att han skulle vara hemma då men när jag kom hem så hade han inte kommit och han kom ej iheller till det sista ultraljudet så då fick min mamma följa med mig spännande och där fick jag bekräftat att det var en liten flicka jag vänta blev så väldigt glad och det var så fantastikt att man kunde se bebisen i helhet mamma var med fasinerad...
Nu kändes det nära men det var ändå långt kvar. Hennes pappa ringde mig och förklara vad som hade hänt och det var så att hans visum inte vara längre och var tvunget att åka tillbaka till norge för att förlänga det. Tråkigt men sant han höll kontakten då morgon och kväll och lova att vara med när det var dags han så åt mig att det var bara att sms och maila och han skulle då ta flyget till mig och svara han inte så skulle jag ringa..
Mamma fixa baby bilstol till mig hennes granne hade en som hon köpte av dem och en overrall fick hon med på köpet och en del andra saker.
Nu var allt färdig väskan packad och allt var inhandlat så nu var kunde hon komma när hon ville. Min farmor gick bort den 20 december och bara tre dagar efter det så föddes min dotter. Mina systrar och jag åkte på tisdagen till nova och gick där då passa jag på att ta en bild den dagen.
Tur var det för kl 23.50 stängde jag av min dator skulle gå och lägga mig hade betalt mina räkningar och allt var fixat då 23.55 den 22/12 gick på toaletten och fick väldiga smärtor det var värkarna som satt igång ont gjorde det men skönt var det att sitta på toaletten den bästa platsen just då. kl 00.00 gick från toaletten för att maila hennes pappa och sen tog jag telefonen ringde förlossningen och sa jag har tre min mellan värkarna. Hon fråga när jag fått första värken och när jag var född osv sen sa hon eftersom du är förstfödderska så är det ej tid ännu ta en värktablett och gå och lägg dig ok sa jag det ska jag göra. Ringde mamma och sa att hon skulle vara beredd att snart köra eftersom jag hade så ont berätta vad de hade sagt på förlossningen ocg sa att det var nog inte tid än men snart sa jag känner det på mig..
Tänkte hur i h*vet ska jag kunna sova det gör så ont fick springa på toaletten kändes som man behöved göra det stora och då kom det blod en stor klump blod blev aldeles rädd och ringde förlossningen igen då hade det gått en halv timme sa att nu kommer det blod och jag har allt mer värkar hon sa att det var ingen fara och då sa jag. Jag skiter i vad du säger jag kommer in nu hon svara du är välkomen men du får vara beredd på att åka hem igen.
Ringde mamma som precis hade somnat om och bad henne komma och ha med sig värktabletter och att det var tid. Sms och ringde hennes pappa men inget svar sa att bebisen var på väg nu att han var tvungen att komma. Tänkte han sover nog eftersom det är så sent på natten.
När mamma väl kom kändes det som en befrielse jag kände mig lugnare och dessutom fick mamma bekräftat att värkarna kom väldigt tätt.
Inne i lund mamma släppte av mig på förlossningen sen körde hon och pakera bilen och kom så fort hon kunde. Jag ringde på och en sjuksköterska kom och öppna hon välkomna mig och följde mig till ett rum där jag fick klä av mig vänta en liten stund sen kom sjuksyster och läkare in för att se hur pass öppen jag var. Mamma hade då med kommit och kl var 01.55 den 23/12. Läkaren kolla och kände hon sa att det blev ingen hemgång för mig inte var redan öppen 7 cm så det blev att stanna vilket kändes skönt att få bekräftat att jag hade rätt att det var snart tid och att jag gjorde rätt som åkte in då. Smärterna blev allt mer intensiva och jag börja frysa de satte upp varmen på det högsta trotts det frös jag och jag fick sitta på en boll la armarna om sängen och kände bara obehag ville hälst bara ligga så jag la mig igen och mamma hon försökte hjälpa mig så gott hon bara kunde. Sjuksyster kom in och bad mig ställa mig på alla fyra så jag byta lite ställning men usch när jag väl gjorde det satte krystvärkaran igång sa till mamma att nu skiter jag på mig ursäkta utrycket men så sa jag och det kändes så med fick yttligare en krystvärk bara några secunder efter det och jag sa till mamma kan hon inte bara komma nu jag vill att hon kommer var lulli av lustgasen också så det var svårt att snacka kände sig så tom i huvudet på något konstigt vis. La mig på ryggen min favo ställning. Sjuksystern sa att hon skulle kalla på läkaren och när dekom tillbaka var krystvärkarna i full gång de satte sig lugnt nedanför mina ben och klappade och tala om för mig hur duktig jag var och att det var långt än men ack vad de hade fel jag krysta och huvudet syntes de fick fart på sig och tog på rock och allt de hann inte myket mer för nästa krystvärk kom och de bad mig hålla igen men det var jätte svårt sen nästa gick inte och då var hon ute kl var 05.14 på morgonen och min lilla ängel var född. Det går inte att beskiva den känsla av lycka varme kärlek man kände då man fick henne i ens armar. Läkaren fråga vad hon skulle heta och jag svara direkt Ellenora blev själv förvånad när jag svara det namn hade sjunget ett annat namn för henne när hon låg i min mage. Sångens namn Amelia. Helt otroligt att där faktiskt legat en människa inom en waw alltså kroppen är unik...
Hade helt fantastika personal tack och tack mamma utan dej hade det nog inte känts så bra..
Dressen som Mormor Ingela hade köpt till henne då vi var nere i kap verde och den klädde henne jätte bra. Mamma klädde henne medans de syde mig då jag som dem flesta sprukit lite gran det gjorde ont när det spraja men sen kände jag inget alls och så klart när de gav mig bedövning kändes bara obehagligt när de syde en.
Efter att man blivit syd var det dags att ge min lilla ängel mat och det gick hur bra som helst hon tog bröstet direkt.
När hon ätit så gick jag upp skölde av mig och kläde mig sen var det dags för frukost kl var nio och vi fick en jätte fin frukost smörgåsar och skumpa utan alcohol men så mysigt och gott det var. Där efter fick mamma köra mig i rollstol till patienthotellet men kände igentligen för att gå men sjuksköterskorna ville inte ta någon risk så fick sätta mig snällt i stolen.
Mamma var tvungen att köra hem efter det men lova att komma och hälsa på efter då hon väntade sin soffa nu på morgonkvisten tio tiden ringde min mobil det var Ellenoras Pappa som ringde. Han fråga hur det var med mig och jag svara det är försent nu. Han sa va vad menar du har bebisen kommit ja sa jag. Vad blev det fråga han och tog på sig skorna och gick mot busen. svara att det fick han veta när han kom. Okej men kan du inte berätta jag vill ju veta vad det blev tänkte köpa något åt vår bebis sa nej du får veta när du kommer. Sen la vi på han skulle ringa när han var på flygplatsen. Kl 12.00 var han på flygplatsen det var fullbokat och en biljett fans men kostnaden för den var 8000 kr den dagen så jag bad han komma till helgen istället för jag ville fira jul med min familj... Han ringde även på kvällen två gånger till. Anledningen till att han inte svarat var att han själv va på sjukhuset hade klumpat till de lite och han kom inte hem förrän sent kul.
Aja jag hade ju min mamma.
Jag njöt av min sovande nyfödda dotter det var inte mycket ljud hon gav ifrån sig och ja man fick en fantastikt god mat mamma och mina syskon kom på kvällen för att hälsa på men de fick ej träffa mig och anledningen var svininfluensan kul.... Kändes hemskt att inte få ha någon hos mig fuska lite och gick ner och träffa en vän till mig. På såg jag lite på tv och hade henne i min famn men hon sov väldigt gott hela tiden hon vakna bara en gång den natten och fick lite mat sen sov hon till kl var nio själv sov jag inget kunde inte sluta titta och beundra min dotter var så lycklig det var den bästa dagen i mitt liv och inget kunde få mig på andra tankar...
Dagen där på julafton fick jag åka hem kändes som evigheter innan man väl fick komma hem och det var så skönt att baara få komma hem så klart blev det hem till mamma där min syster och hennes sambo vänta oss...
Hemma med familjen och njöt det blev god mat julklappar på kvällen men jag behövde ju inga hade ju redan fått den bästa julklappen man någonsin kunnat få.
Lördagen den 26 december
Kl var 7 på morgonen och hennes pappa var på väg hem till oss jag tog det lugnt åt frukost med mamma sen tog jag på mig och min dotter kläder för att köra då min mobil ringde. Dt var hennes pappa Mario (Yildirim) han fråga var vi var och att han redan var hos mig jag sa vi är på väg. Satte oss i bilen och körde. När jag svängde in på uppfarten kom hennes pappa ner springande nervös och lycklig för att äntligen få se sitt lilla underverk syntes att han var väldigt lycklig han hade städat min lägenhet i väntan på vår hemkomst han ville att det skulle vara fin när vi kom... Han krama om mig och tog sin dotter och gick upp i lägenheten villade en liten stund men den lilla och sen var det dags att åka till Lunds sjukhus för blod prov och annat de testar. titta bort när läkaren stack min lilla dotter i fingret kändes jobbigt.
Stolt pappa och nystuken dotter =0)
Hennes pappa stannade till måndagen och åkte tillbaka till norge vid halv elva tiden på natten. Man såg hans ångest hans smärta i hans ögon när han var tvungen att lämna oss. Det var ganska jobbigt och när vi tog farväl av han vid busshållsplasen kunde han inte längre hålla tårarna borta. När bussen kom körde jag därifrån och ja jag fälde med några tårar. Körde hem till mamma kände inte för att vara ensam och mamma ville gärna ha oss huss sig. När vi kom hem ringde min mobil flera gånger men hade inget batteri så viste inte vem det var. Ladade batteriet och öppna telefonen skicka sms till personen som ringt mig och det var hennes pappa viste inte om det nr han hade skaffat sig en ny mobil och det nr hade jag inte fått än han ringde upp mig och frågade om jag hade kommit hem säkert. <svara ja det har jag. Kunde höra hur dåligt han mådde och hur mycket han sakna oss och hur ont det gjorde han att han var tvungen att lämna oss. Så han ringde många gånger om dagen för att han sakna oss och för att visa att han bryde sig om oss.
Ringde pappan till barnet och berättade nyheten viste knappt hur!
När jag ringde och han svara kunde bara jag få fram grattis du ska bli pappa han blev så glad han skrek ut det över torget där han stod. Han var jätte lycklig och han sa att allt kommer att gå bra. Jag var lite orolig och viste inte hur jag skulle berätta det för mamma så han sa att det gör vi när jag kommer..
Hade många tankar kring barnet vem är det som ligger inne i min mage och växer. Vem kommer den likna? kommer det att gå bra? Många gånger var jag orolig att förlora barnet men när jag började må illa och spy så lugnade dem tankarna ner sig lite och hennes pappas stöd var otroligt under den tiden..
Han var lycklig och varje dag som han ringde fråga han hur det var med oss.
Han bad mig ta en bild på min mage så det gjorde jag sa åt han att det syns nog inte än.
Men vist syntes det en liten kula fans där...Bara några dagar efter att jag tagit denna bild kom han till mig och bodde med mig vi åkte hem till mamma min och skulle berätta om att vi vänta barn och att hon skulle bli mormor var jätte nervös och viste knappt vad jag skulle säga. Skulle på ultraljd den dagen och ville att mamma skulle veta innan och från mig. Min bästa vän Linda viste om min graviditet jag anförtode henne allt eftersom jag inte viste vem jag skulle vända mig till detta var min dröm ju att bli mamma och den hade slåt in trotts att man hade fått veta att man nog aldrig skulle kunna bli med barn på egen hand... Linda stötta mig och var där hela tiden för mig och det kändes jätte bra tror till och med att hon var gladare än jag var. Linda väntade också barn sitt andra som föddes i juli det året. Och hon och jag var glada för att vi skulle vara mamma lediga samtidigt =0)..
Okej tillbaka till när jag berätta för mamma vi satt ute och jag tog mod till mig var jätte nervös och berätta att jag vänta barn hennes svar var ju inte precis som jag hade önskat att det skulle vara men hon var blev ju överraskad.
Och hon hade anat det eftersom det hade synts då vi hade varit på å-hus beach handboll och min syster hade då frågat mamma om jag var med barn. Och mamma hade sagt att hon inte trodde det men att det fans tecken på det.
ha ha inte den bästa bilden men detta är i å-hus..Blev lite ledsen av mammas svar men men som sagt hon var ju överraskad. Vi kom igen sen på kvällen och visa en bild på hennes barnbarn och då var hon lite gladare...
datomen på bilden är inte rätt eftersom jag tog bilden med min kamera någon vecka efter ultraljudet. Man gjorde två ultraljud på mig för att se om h*n växte som h*n skulle då viste vi inte vad det skulle bli och hon som gjorde ultraljudsundersökningen på mig var inte säker. Mario ville veta och igentligen ville inte jag det men jag blev för nyfiken så tur att hon inte var säker på vad det skulle bli men hon sa jag tror att det är en flicka. Precis det som jag hela tiden hade trott och känd på mig att det var dessutom var det bara drömmar om en tjej som jag hade när jag sov. Fast oftast hade man mardrömmar och dem var inte alls roliga vakna många nätter ut av dem. Som tur var så hade jag Mario vid min sida som ofta märkte innan jag vakna att jag hade en otäck dröm så han la om sin arm om mig och viska jag är här det är ingen fara det är bara en dröm. Det gjorde att jag somna om snabbare och rädslan man fick försvan. Han fick mig verkligen att känna mig trygg...
Vi åkte till tysklan någon gång i slutet av juli och hälsa på marios kusin och hans fru. Mario hade ju berättat sitt glädjebesked för dem och de ville så gärna att vi kom och hälsa på. Bilden är tagen på ett av judelägrena helt fantastikt och läskigt att se man kunde känna kylan och otäckheten som en gång funnits där som om de inte kunnat finna ro riktigt.
Det var skönt att komma hemifrån ett tag och komma på andra tankar hade det inte så lätt just då. Dessutom var det kul att träffa dem igen. Och det var skönt att ha mario verkligen fanns där för mig.
I tyskland så handlade vi vår barnvagn vilket gjorde det mer verkligt att jag skulle bli mamma.
Hemma igen efter en vecka i tysklan vädret var på topp bebisen i magen sparka för fullt där inne. Hade många tankar i huvudet vem är den lilla personen i min mage vad ska hon få för namn. Kommer jag veta när det är dags ? Hur kommer det att kännas ? Längtar så att få träffa min bebis... Det var många tankar som far i ens huvud och man viste inte riktigt hur man skulle hantera alla dessa tankar. Tankarna kring barnet när den födds fans där och tänk om hon inte klara det rädslan för det fanns i mina tankar drömde så hemska drömmar ibland kändes det väldigt verkliget men det var ju inte det... Och under sen sommaren skaffa vi oss barnsängen till vår bebis. Och hennes pappa gjorde vid den satte upp den och bädda den så då var det bara att vänta på att bebisen skulle komma
.
I oktober den 25 åkte hennes pappa till sitt hemland för att vara med sin familj där medans jag åkte till kap verde. Jag åkte den 27 oktober dit var nervös hur det skulle gå då jag var i vecka 30 så det var på gränsen till hur länge man fick åka. Resan var en födelsedags present till mig från min familj eftersom jag fylde 25 år.
Fick en underbar fin baby body av mamma och mina syskon och Calle Emilias sambo den var jätte sött. Bestämde mig att det var den bebisen skulle ha på sig när hon föddes.
När vi kom hem var det natten mellan 3 och 4 november och Mario hade sagt att han skulle vara hemma då men när jag kom hem så hade han inte kommit och han kom ej iheller till det sista ultraljudet så då fick min mamma följa med mig spännande och där fick jag bekräftat att det var en liten flicka jag vänta blev så väldigt glad och det var så fantastikt att man kunde se bebisen i helhet mamma var med fasinerad...
Nu kändes det nära men det var ändå långt kvar. Hennes pappa ringde mig och förklara vad som hade hänt och det var så att hans visum inte vara längre och var tvunget att åka tillbaka till norge för att förlänga det. Tråkigt men sant han höll kontakten då morgon och kväll och lova att vara med när det var dags han så åt mig att det var bara att sms och maila och han skulle då ta flyget till mig och svara han inte så skulle jag ringa..
Mamma fixa baby bilstol till mig hennes granne hade en som hon köpte av dem och en overrall fick hon med på köpet och en del andra saker.
Nu var allt färdig väskan packad och allt var inhandlat så nu var kunde hon komma när hon ville. Min farmor gick bort den 20 december och bara tre dagar efter det så föddes min dotter. Mina systrar och jag åkte på tisdagen till nova och gick där då passa jag på att ta en bild den dagen.Tur var det för kl 23.50 stängde jag av min dator skulle gå och lägga mig hade betalt mina räkningar och allt var fixat då 23.55 den 22/12 gick på toaletten och fick väldiga smärtor det var värkarna som satt igång ont gjorde det men skönt var det att sitta på toaletten den bästa platsen just då. kl 00.00 gick från toaletten för att maila hennes pappa och sen tog jag telefonen ringde förlossningen och sa jag har tre min mellan värkarna. Hon fråga när jag fått första värken och när jag var född osv sen sa hon eftersom du är förstfödderska så är det ej tid ännu ta en värktablett och gå och lägg dig ok sa jag det ska jag göra. Ringde mamma och sa att hon skulle vara beredd att snart köra eftersom jag hade så ont berätta vad de hade sagt på förlossningen ocg sa att det var nog inte tid än men snart sa jag känner det på mig..
Tänkte hur i h*vet ska jag kunna sova det gör så ont fick springa på toaletten kändes som man behöved göra det stora och då kom det blod en stor klump blod blev aldeles rädd och ringde förlossningen igen då hade det gått en halv timme sa att nu kommer det blod och jag har allt mer värkar hon sa att det var ingen fara och då sa jag. Jag skiter i vad du säger jag kommer in nu hon svara du är välkomen men du får vara beredd på att åka hem igen.
Ringde mamma som precis hade somnat om och bad henne komma och ha med sig värktabletter och att det var tid. Sms och ringde hennes pappa men inget svar sa att bebisen var på väg nu att han var tvungen att komma. Tänkte han sover nog eftersom det är så sent på natten.
När mamma väl kom kändes det som en befrielse jag kände mig lugnare och dessutom fick mamma bekräftat att värkarna kom väldigt tätt.
Inne i lund mamma släppte av mig på förlossningen sen körde hon och pakera bilen och kom så fort hon kunde. Jag ringde på och en sjuksköterska kom och öppna hon välkomna mig och följde mig till ett rum där jag fick klä av mig vänta en liten stund sen kom sjuksyster och läkare in för att se hur pass öppen jag var. Mamma hade då med kommit och kl var 01.55 den 23/12. Läkaren kolla och kände hon sa att det blev ingen hemgång för mig inte var redan öppen 7 cm så det blev att stanna vilket kändes skönt att få bekräftat att jag hade rätt att det var snart tid och att jag gjorde rätt som åkte in då. Smärterna blev allt mer intensiva och jag börja frysa de satte upp varmen på det högsta trotts det frös jag och jag fick sitta på en boll la armarna om sängen och kände bara obehag ville hälst bara ligga så jag la mig igen och mamma hon försökte hjälpa mig så gott hon bara kunde. Sjuksyster kom in och bad mig ställa mig på alla fyra så jag byta lite ställning men usch när jag väl gjorde det satte krystvärkaran igång sa till mamma att nu skiter jag på mig ursäkta utrycket men så sa jag och det kändes så med fick yttligare en krystvärk bara några secunder efter det och jag sa till mamma kan hon inte bara komma nu jag vill att hon kommer var lulli av lustgasen också så det var svårt att snacka kände sig så tom i huvudet på något konstigt vis. La mig på ryggen min favo ställning. Sjuksystern sa att hon skulle kalla på läkaren och när dekom tillbaka var krystvärkarna i full gång de satte sig lugnt nedanför mina ben och klappade och tala om för mig hur duktig jag var och att det var långt än men ack vad de hade fel jag krysta och huvudet syntes de fick fart på sig och tog på rock och allt de hann inte myket mer för nästa krystvärk kom och de bad mig hålla igen men det var jätte svårt sen nästa gick inte och då var hon ute kl var 05.14 på morgonen och min lilla ängel var född. Det går inte att beskiva den känsla av lycka varme kärlek man kände då man fick henne i ens armar. Läkaren fråga vad hon skulle heta och jag svara direkt Ellenora blev själv förvånad när jag svara det namn hade sjunget ett annat namn för henne när hon låg i min mage. Sångens namn Amelia. Helt otroligt att där faktiskt legat en människa inom en waw alltså kroppen är unik...
Hade helt fantastika personal tack och tack mamma utan dej hade det nog inte känts så bra..
Dressen som Mormor Ingela hade köpt till henne då vi var nere i kap verde och den klädde henne jätte bra. Mamma klädde henne medans de syde mig då jag som dem flesta sprukit lite gran det gjorde ont när det spraja men sen kände jag inget alls och så klart när de gav mig bedövning kändes bara obehagligt när de syde en.
Efter att man blivit syd var det dags att ge min lilla ängel mat och det gick hur bra som helst hon tog bröstet direkt.
När hon ätit så gick jag upp skölde av mig och kläde mig sen var det dags för frukost kl var nio och vi fick en jätte fin frukost smörgåsar och skumpa utan alcohol men så mysigt och gott det var. Där efter fick mamma köra mig i rollstol till patienthotellet men kände igentligen för att gå men sjuksköterskorna ville inte ta någon risk så fick sätta mig snällt i stolen.
Mamma var tvungen att köra hem efter det men lova att komma och hälsa på efter då hon väntade sin soffa nu på morgonkvisten tio tiden ringde min mobil det var Ellenoras Pappa som ringde. Han fråga hur det var med mig och jag svara det är försent nu. Han sa va vad menar du har bebisen kommit ja sa jag. Vad blev det fråga han och tog på sig skorna och gick mot busen. svara att det fick han veta när han kom. Okej men kan du inte berätta jag vill ju veta vad det blev tänkte köpa något åt vår bebis sa nej du får veta när du kommer. Sen la vi på han skulle ringa när han var på flygplatsen. Kl 12.00 var han på flygplatsen det var fullbokat och en biljett fans men kostnaden för den var 8000 kr den dagen så jag bad han komma till helgen istället för jag ville fira jul med min familj... Han ringde även på kvällen två gånger till. Anledningen till att han inte svarat var att han själv va på sjukhuset hade klumpat till de lite och han kom inte hem förrän sent kul.
Aja jag hade ju min mamma.
Jag njöt av min sovande nyfödda dotter det var inte mycket ljud hon gav ifrån sig och ja man fick en fantastikt god mat mamma och mina syskon kom på kvällen för att hälsa på men de fick ej träffa mig och anledningen var svininfluensan kul.... Kändes hemskt att inte få ha någon hos mig fuska lite och gick ner och träffa en vän till mig. På såg jag lite på tv och hade henne i min famn men hon sov väldigt gott hela tiden hon vakna bara en gång den natten och fick lite mat sen sov hon till kl var nio själv sov jag inget kunde inte sluta titta och beundra min dotter var så lycklig det var den bästa dagen i mitt liv och inget kunde få mig på andra tankar...
Dagen där på julafton fick jag åka hem kändes som evigheter innan man väl fick komma hem och det var så skönt att baara få komma hem så klart blev det hem till mamma där min syster och hennes sambo vänta oss...
Hemma med familjen och njöt det blev god mat julklappar på kvällen men jag behövde ju inga hade ju redan fått den bästa julklappen man någonsin kunnat få.
Lördagen den 26 december
Kl var 7 på morgonen och hennes pappa var på väg hem till oss jag tog det lugnt åt frukost med mamma sen tog jag på mig och min dotter kläder för att köra då min mobil ringde. Dt var hennes pappa Mario (Yildirim) han fråga var vi var och att han redan var hos mig jag sa vi är på väg. Satte oss i bilen och körde. När jag svängde in på uppfarten kom hennes pappa ner springande nervös och lycklig för att äntligen få se sitt lilla underverk syntes att han var väldigt lycklig han hade städat min lägenhet i väntan på vår hemkomst han ville att det skulle vara fin när vi kom... Han krama om mig och tog sin dotter och gick upp i lägenheten villade en liten stund men den lilla och sen var det dags att åka till Lunds sjukhus för blod prov och annat de testar. titta bort när läkaren stack min lilla dotter i fingret kändes jobbigt.
Stolt pappa och nystuken dotter =0) Hennes pappa stannade till måndagen och åkte tillbaka till norge vid halv elva tiden på natten. Man såg hans ångest hans smärta i hans ögon när han var tvungen att lämna oss. Det var ganska jobbigt och när vi tog farväl av han vid busshållsplasen kunde han inte längre hålla tårarna borta. När bussen kom körde jag därifrån och ja jag fälde med några tårar. Körde hem till mamma kände inte för att vara ensam och mamma ville gärna ha oss huss sig. När vi kom hem ringde min mobil flera gånger men hade inget batteri så viste inte vem det var. Ladade batteriet och öppna telefonen skicka sms till personen som ringt mig och det var hennes pappa viste inte om det nr han hade skaffat sig en ny mobil och det nr hade jag inte fått än han ringde upp mig och frågade om jag hade kommit hem säkert. <svara ja det har jag. Kunde höra hur dåligt han mådde och hur mycket han sakna oss och hur ont det gjorde han att han var tvungen att lämna oss. Så han ringde många gånger om dagen för att han sakna oss och för att visa att han bryde sig om oss.
Kommentarer
Trackback
